Fattigdom och industriell djurhållning

Hunger är verkligen en global nödsituation. Otroliga två miljarder människor lider av svält och fattigdom.

Runt 75 % av världens fattiga lever på landsbygden. Majoriteten är lantbrukare eller är beroende av lantbruksproduktion för sin överlevnad, ändå producerar eller tjänar de inte tillräckligt för att tillgodose sina grundläggande behov.

Är industriell djurhållning lösningen?

Industriell djurhållning förespråkades en gång som ett sätt att få stora mängder billigt protein. Men de gömda och glömda kostnaderna omfattar såväl klimatpåverkan och miljöförstöring som minskade försörjningsmöjligheter och lidande för miljarder djur.

Miljön och klimatet

Animalieproduktionen medför sju miljarder ton växthusgaser i världen: 9 % av all koldioxid, 37 % av all metangas och 64 % av alla utsläpp av kväveoxid. Det är en av de industrier som förorenar världen mest – genom bland annat utsläpp av fosfor och kväve.

Försörjningsmöjligheter

Industriell djurhållning karaktäriseras av att stora mängder ska produceras så snabbt och effektivt som möjligt, och en konsekvens av detta är att det blir färre försörjningsmöjligheter på landsbygden.

Mindre och mellanstora producenter kan drabbas av konkurs på grund av stora konkurrenter. I Santa Catarina I Brasilien fanns 130 000 grisproducenter 1990. Men ökad industrialisering ledde till att bara 16 000 fanns kvar år 2000.

Fördelning av resurser

Intensiv produktion av kycklingar, grisar och kor kräver stora mängder foder, främst i form av spannmål. En tredjedel av all odlingsbar mark används idag till att producera djurfoder. Ökningen av intensiv djurhållning bidrar därför till snedfördelning av resurser.

Verkliga lösningar

WSPA:s Model Farm Project, som genomförs i samarbete med FAI i Asien och Sydamerika, illustrerar fördelarna med djurvänlig livsmedelsproduktion. Det visar regeringar att mer hållbar djurhållning kan vara både kostnadseffektiv och snäll mot både djur och människor.